Patrik Erlandsson och Björn Österberg tog emot oss på segelmakeriet på Lidingö. Föredraget var uppdelat i tre delar:
- segeldukens utveckling fram till idag
- lite segelteori som Patrik höll
- hur man seglar bättre som Björn höll
Intressant var att efter linne- och ullsegel som kom på mitten av 1800-talet det nya hitech-materialet bomullsduk. Hundra år senare gjorde polyestern entré. Sedan 1970 började man expirementera med rymdmaterial så som kevlar och mylar men det var först på 80-talet man lyckades få det att fungera. På 90-talet började man med kolfibern, några tappra försök på 80-talet också men fibern vaar spröd och bröts lätt av. På 90-talet började Norths Sails med sina “bakade” 3DL-segel som har slagit igenom stort idag för större båtar där man gjuter in seglens form. Det är dessa segel som med den ändrade klassregel (2014) nu är tillåtna i Smaragdens fockar. I mitten av 00-talet introducerade man 3Di-seglen som en skräddarsydd variant av 3DL där man jobbar mycket med hur krafterna ska tas upp.
på polyesterduksidan kommer nu en ny duk Radian som är korsvävd så att duken vid drag blir lika lång i x- och y-riktningen. Patrik pratade där en hel del vävningsteknik. Med vanlig vävteknik blir kommer duken att töja sig mer på tvären än på längden men genom “vågig” tråd så ska töjningen hos Radian-duken bli i princip samma i x- och y-led. Denna duk passar utmärkt till våra Smaragder.
Patrik avslutade med hur krafterna på segel skapar fart:
- Seglens profil skapar undertryck och skapar en kraftkomposant frammåt samtidigt som en kraftkomposant tvärs båten kränger båten.
- Dessa längs- och tvärs-komposanter beror på vindens vinkel in mot seglet. Segelmakarens uppgift är att skapa ett segel med brett register som i sin tur beror på seglets förmåga att ändra anfallsvinkel.
- Anfallsvinkeln ändrar man genom att ändra på bukplacering och bukdjup. Vass anfallsvinkel ( 10 grader?) ger ett snabbt segel med lite kraft medans normal anfallsvinkel ( 20 grader ?) ger mer kraft och lite lägre fart.
- IACC-båtarna med 5% bukdjup och 10% anfallsvikeln på storen är bland de mest extrema, storen är mest för att balandera båten och se till att luftflödet förbi segelplanet förblir optimalt.
Björn pratade om vad som skapar en framgångsrik besättning:
- Båthantering
D.V.S att kunna hantera båten i manövrar, såsom rundningar, sättningar och nedtagningar. Detta är det lättaste eftersom det går att träna på ett enkelt sätt. - Båtfart
Rätt segeltrim och höjd ger maximal båtfart. Segeltrimmet kan variera, om man är plattvattenseglare eller vågseglare. Extremerna är danskar och italienarna, men det finns inget rätt eller fel så länge man kan sin växellåda och kan hantera sin båt. Italiernana med mycket vågor är duktiga på att trimma från kraft till fart och danskarna är duktiga på att känna när det är risk för att seglen ska stalla. - Strategi/Taktik
Det är ingen större idé att diskutera taktik om man inte har bra båtfart och kan hantera sin båt i manövrarna.
I korta drag ur minnet
/Allan