Tjörn med det idylliska samhället Hällevikstrand bjöd den 4 augusti på en solig morgon. Med vetskap om den kommande anstormingen av kappseglingsbåtar som skulle segla Härmanö Runt lämnade ett lämmeltåg av semesterfirande båtar hamnen inom en halvtimma ovanligt tidigt på morgonen. Hamnkaptenen hade skickligt portionerat ut budskapet så alla visste vad som gällde. Seglingsledningen förutspådde frisk vind från sydost vridande mot väst. En front med regn väntades på eftermiddagen strax innan väntad målgång och vi ställde in oss på en tilläggning på Kärringön i busväder.
Efter en sen hamburgare från det överlastade gatuköket blev det stressigt att komma ut och få ordning på allt. Kläder skulle på, mat och dryck skulle vara tillgängligt, sjökort för alla kritiska passager skulle sorteras och segel skulle upp. Insikten om att den sydostliga vinden var betydligt friskare än i hamnen kom som en obehaglig föraning om att det här kunde bli tuffare än väntat.
Den första utmaningen att få upp storseglet med replik i den friska vinden utan att tappa kontrollen över förliket gick bra. Med seglen uppe och med bra fart krävdes fokus för att hålla koll på båtar ,trimning, startlinje och starttid. En tvär vändning och svallet in i sittbrunnen från en mötande båt innebar att en av gastarna var helt våt redan innan start.
Vi startade strax efter det tuffa CB66 gänget som seglade med besättningarna hängande långt utanför båtarna. Fick till ett slag ut mot Danholmegattet mellan två CB66 för att upptäcka de blåsvarta molnen över rundningsmärket, Buskärs berg. När vi kom ut i gattet med den grova korssjön blev det uppenbart att vi hade för mycket segel uppe. Under svåra förhållanden tog besättningen in ett rev och sträckte upp fall och skothorn. Fronten var över oss åtminstonde tre timmar tidigare än väntat.
Fokus nu var att styra i sjöarna så att båten föll ner i hålen efter de största vågorna med den spetsiga fören. När båten krängde för mycket landade vi på den platta sidan och det blev tydligt att det inte var bra vare sig för besättning eller båt. Nu var alla i besättningen våta. Med bra balans på kryssen och stor bubbla i storen bakom masten tyckte vi att vi gick bra i den grova sjön. Skummet blåste av de brytande sjöarna och del vågor rullade över däck akterut. Buskärs berg siktades och det kraftiga regnet var för en gångs skull välkommet då sjön la sig. Ryktet säger att det var upp till 19m/s i byarna. Efter ett kort slag kunde pricken vid Buskärs berg rundas och med dålig sikt i regnet plockades kompasskursen till Oxskär fram.
Nu seglade vi plattläns och rullade kraftigt. När focken spirades och drog i lovart minskade pendlingarna. I avtagande regn visade sig först Kärringöns ostprick och sedan de röda prickarna som vi ville ha om styrbord. Med makligare sjö tappade vi lite fokus efter rundning av märket och blev osäkra på navigeringen. Efter diskussion valde vi att gira österut mot farleden. Vinden lättade och båtarna bakom påminde oss om att det var dags att sätta spinnakern. Med spinnakern uppe i den trånga farleden och med revet urslaget lyckades vi komma loss från Banner 30’an bakom och seglade med fylld spinnaker hela vägen upp mot och runt Gullholmen. Gasten på spinnakerskotet gjorde ett lysande jobb när luften blev orolig bakom öarna. Denna gång var det lätt att samsas med de få mötande semesterbåtarna i rännan.
Rundade upp vid Silleskärs gröna prick och skotade hem till dikt bidevind och slog söderut efter den sista lilla ön. Kursen bar upp strax utanför Hättans fyr och vi var väldigt nöjda med att inte kana ut mer i den förmodade nordgående strömmen.
Nu började vi fundera över var rundningsbojen kunde vara. Vinden kom och gick ibland med kraftiga vindskiften. Med en massa båtar som vi tyckte var väg åt fel håll blev det plötsligt mycket att hålla reda på och ta ställning till. Vi valde att falla av lite och följa klungan lite mer åt väster. När vi insåg att båtarna västerut kryssade skotade vi hem och kom upp ca 100m i lä om bojen. Vid kryssen sista biten upp blev sjön oroligare och bäringarna till de andra båtarna indikerade starkare ström. Storbåten Gertrude slog vid märket och försvann snabbt mot Måseskär. De flesta båtarna runt oss seglade underbåge mot Måseskär, hjälpta sista biten av att vinden vred lite mot väst.
Vi valde att ha mer marginal vid rundningen av Måseskär för att slippa de värsta reflekterade vågorna som dessutom trycktes ihop av strömmen. Den ganska platta bogen in mot Buskärs berg blev väldigt ryckig i jobbig sjö. När Gennackerbåtarna stack iväg söderöver tänkte vi att de ser vi inte igen. Det visade sig vara fel för efter gippen kom de ångande in mot Buskärs berg framför oss. Ett vindkraftverk bakom Buskärspricken flyttade sig med faslig fart i sidled och sista biten in mot pricken fick jag styra upp 30-40 grader mot strömmen. En av gennackerbåtarna upptäckte strömmen när de föll av och tappade fart med påföljd att de fick segla bidevind sista biten upp mot pricken. Tack vare den omvägen kunde vi runda det svajande och fräsande ostmärket ensamma och vi fick en snabb halvvind in mot Kärringöns ostprick. Det hävdas att strömmen vid Buskärs berg var ca 2,5 knop nordgående.
Med lite tur kunde vi passera en Accent efter rundningen av ostpricken och gå i mål. Sista anspänningen var att få ner seglen, fånga bojen innan den blev upptagen och att få stopp på båten vid bryggan. Efter att ha bytt till torra kläder och slappat lite var vi väldigt nöjda med att ha genomfört seglingen utan några större skador på besättning och båt.
Gastarna hoppade på färjan till andra åtaganden i Göteborg och jag umgicks med trevliga seglare på samlingen utanför Kärringöns segelklubb. Många hade mycket att berätta. Arrangören var väldigt generös och gav oss pris som bäst av tre Smaragder. Skärhamnsseglarna förutseende och kloka valde att inte gå ut i busvädret, en Smaragd bröt efter masthaveri strax efter starten och vi den tredje förstod väl inte riktigt vad som väntade.
Stephan, SWE 151 – Ariel