Årets Lidingö Runt var ingen solskenshistoria. Endast 5 båtar kom till startlinjen. Jag antar att den sena vintern hade med ett finger i spelet. Och det kalla och blöta vädret gjorde väl inte saken bättre.
Vi hade märkt att det blåste mer längs fastlandssidan, så vi satsade på en babordsstart i lä. Tyvärr missbedömde vi avståndet och blev ca 20 sekunder sena, så jag tror vi låg sist av Smaragderna i början.
Mareld gick snabbt bredvid oss utan spinnakern uppe, och Hux Flux lika så. Men så sakteliga seglade vi upp oss, och efter någon timme låg vi hack i häl på ledaren From Dusk To Dawn, SWE 87, som denna dag seglade utan Johan Carstam, eftersom han fick göra ett besök på BB. Stort grattis till sonen, Johan!!
Sedan fortsatte fajten med 87:an, som behöll greppet ända in på Askrikefjärden, där dom plötsligt gick på grund. Vi, som låg hack i häl, hade inte heller sett denna grymma grynna, och vi fick väja 90 grader med spinnakern uppe. Väldigt tråkig avslutning för deras del, och spänningen var i princip över för oss. Det var bara att segla i mål. Trodde vi i alla fall.
Men när vi rundat den norra udden, var vi lite väl avslappnade och seglade lite väl nära Lidingö-landet. Vi kom in i ett stiljte, och bakom oss såg vi hur nye ägaren av Emeraude, SWE 12, tog ut svängen rejält och kom i hög fart. Men vi fick till slut en vindpust och kom ur stiljen, och vi kunde segla segrande i mål.
